Forts. Tänkvärt om ull.

Slipning eller kapning av tänderna anses av ranchägarna förlänga fårens liv.

Förutom mulesing och tandslipning åsamkas fåren även stor smärta och utsatts för stor grymhet genom kastrering, öronmärkning (för identifiering) och svanskupering.
Kastrering sker oftast på ett av följande tre sätt: med hjälp av kniv (skär upp pungen och avlägsnar testiklar och sädesledare), med hjälp av en gummiring som stramar åt runt pungen, eller med hjälp av ett föremål som krossar sädesledaren.

Allt detta grymma övervåld sker, som sagt, utan varesej bedövning eller smärtstillande efter proceduren.
Detta är väldigt värt att tänka på nästa gång du köper ull. Genom att köpa ull, oavsett om den kommer från merinofåren eller inte, leder direkt eller indirekt till att den industri som begår detta oförlåtliga övervåld kan fortsätta med det.
Vi måste stå upp för dom röstlösa! Vi måste sluta köpa ull! Vi måste börja tänka på konsekvenserna av vårt handlande.
För kom ihåg: alla är en.

Tänkvärt om ull.

För dom flesta människor är ull en given vara. Kanske en tröja, ett par sockar, ett par vantar, osv. Vi utgår gärna ifrån att ullen kommer från glada får som skuttar runt på en äng dagarna i ända och lever ett liv fyllt av kärlek och omtanke. Men för Merinofåren kunde tidigare nämnda scenario inte vara mycket längre från verkligheten.

"Tack vare" Merinofåren behöver inte ullindustrins ekonomer inte längre klia sej i huvudet och tänka: "Hur ska vi få ut mer ull från fåren? Vi måste ju kunna få in mer pengar på dom här fåren."
Merinofåren har genom generation efter generation av selektiv avel fått en ryknig hud, istället för en slät hud som vanliga får har. Och rynkig hud medför ju större hudyta på vilken det kan växa mer ull= Större profit per får.
Deras skrynkliga hud kanske är bra för ranchägarna, men medför väldiga problem för fåren. I vecken ("rynkorna") runt könet och ändtarmsöppningen samlas urin och avföring, vilket utgör en utmärkt miljö för spyflugor att lägga sina ägg. När äggen kläcks måste ju fluglarverna ha någonting att leva på. Vilken tur att dom föddes på ett får, då kan dom ju börja äta med en gång. Djuren kan dö av förlust på blodproteiner och vätskor, pga fluglarvsinvationen, efter bara några dagar.

Men dom underfundiga ranchägarna har kommit på svaret till hur dom ska bli av med larvinvationerna. Dom tar helt sonika och skär bort en stor bit av huden runt könsorganet och ändtarmsöppningen, vilket också tar bort rynkorna. Problem solved, kan man tycka. Men dom öppna såren tar flera veckor att läka, och är också dom en ideal miljö för flugorna att lägga sina ägg. Denna metod kallas "mulesing", efter en australiensisk ranchägare vid namn J. H. W. Mules. Mulesing sker utan bedövning och utan smärtstillande efter ingreppet.

Mulesing är inte det enda sättet ranchägarna plågar sina får. Även tandslipning är vanligt. Detta gör dom genom att ta slip- eller kapskivor och antingen slipa ner tänderna till stumpar eller kapa dom i linje med käken. Detta blottlägger tandnerverna, vilket medför otrolig smärta.

Forts. följer..

Alla är en.

Ända sedan jag bestämde mej för att bli vegetarian, och sedan vegan har jag skanderat att 'Djur har rättigheter', 'Djur är inte mat', 'Djur är inte kläder', osv. Men jag har inte riktigt tänkt på vad just dessa rättigheter betyder. Eller varför dom finns till. Har djur verkligen rätt att inte bli mat, kläder, eller rätt att inte bli utsatta för djurförsök och andra sorters förtryck?
När jag funderar över alla dessa frågor så kan jag inte komma fram till ett annat svar än: Ja, dom har faktiskt rättigheter. Men varför har dom rättigheter? Varför har du och jag något som kallas 'mänskliga rättigheter'?

Man kan göra det väldigt enkelt för sej och besvara frågorna med att åberopa jämlikhetsprincipen: Alla är en, ingen kan vara mer än just en. Jag är en, du är en, en gris är en, en stare är en. Det svaret borde räcka för att besvara i princip alla frågor gällande varför djur och människor borde ha rättigheter. Du är en och inte mer, alltså kan du inte träda över min rätt att vara en. Med andra ord får du inte göra mej till slav eller vara, lika lite som vi får göra grisar till slavar och varor.

En minst lika viktig sak att ta upp gällande icke-mänskliga och mänskliga djurs rättigheter är: Är dom livssubjekt? Alla djur, mänskliga som icke-mänskliga har ett förflutet, en framtid; kan känna lycka och olycka, smärta och njutning. Jag vet att många, efter att läst detta inlägg, spelar dumma och tänker: "Men växter borde ju också räknas som en, varför ska vi inte tillskriva dom samma rättigheter som man söker tillskriva icke-mänskliga djur?". Men det som skiljer just växter och djur åt är just att djur är livssubjekt. Djur har ett medvetet förflutet, en medveten framtid, bröder, systrar, mödrar och fäder. Djur kan känna lycka, olycka, smärta, njutning.

Bara för att djuren inte kan uttrycka i tal eller skrift hur dom känner, skulle det ge oss rätt till att göra som vi vill med dom? Med ett sådant resonemang kan man ju utan vidare eftertanke utföra experiment på t.ex. spädbarn i medicint syfte. Eller varför inte äta spädbarn? Dom kan inte uttrycka sitt lidande eller sin lycka i varken tal eller skrift, men ändå anser alla att dom har rättigheter lika mycket som en vuxen människa har rättigheter. Därmed är det enda logiska att även anse att djur har dessa rättigheter. Vi ser på ett barn att det har ont genom att det kanske skriker, vrider sej och försöker komma bort från smärtan. Likadant beteende kan observeras hos icke-mänskliga djur. Dessa argument ensamma (t.o.m. om man bortser från jämlikhetsprincipen) borde vara mer än nog för att förstå varför icke-mänskliga djur har lika mycket rätt att behandlas med varsamhet och respekt som alla vi mänskliga djur.

Man kan även förklara våra rättigheter (mänskliga djurs som icke-mäniskliga djurs) på andra sätt. Som Tom Regan så bra förklarar det så fungerar våra rättigheter som en 'Tillträde förbjudet'-skylt. Men vad är det skylten förbjuder? Den förbjuder andra att skada oss, ta våra liv, etc. Den förbjuder också andra att inkräkta på våran valfrihet.
Våra 'Tillträde förbjudet'-skylt skyddar våra viktigaste tillhörigheter; vårt liv, vår frihet och vår kroppsliga integritet.
Vad menas då med detta? Jo, att ingen har rätt att utnyttja/skada min kropp, min själ eller bestämma över vad jag ska företa mej; och detta förutsätter såklart att jag inte har rätt att utnyttja/skada andras kropp och själ eller bestämma över vad andra ska företa sej. Alla är en, alltid endast en.

Men hur ska vi då göra för att ta hänsyn till våra medvarelsers rättigheter? Det är faktiskt väldigt enkelt.
Respekt. Att behandla varandra med respekt. Den respekt som vi alla är tillskrivna i och med att vi alla är just en.
Om vi förslavar djur, dödar djur, forskar på djur, gör kläder av djur, osv, visar vi inte den grundläggande respekt som varje varelse automatiskt är tillskriven. Detsamma gäller t.ex. chefer som styr och ställer över sina löneslavande anställda; dom visar inte sina "anställda" den respekt som vi alla är tillskrivna.

Vem är det då som ger oss dessa rättigheter? Mitt bästa svar för tillfället är att det faktiskt bara är så. Alla är en, ingen kan vara mer än just en.


Varför ska vi bry oss om dom ickemänskliga djuren och inte bara människor?

För att fatta mej kort, inspirerad av ett citat av filosofen Jeremy Bentham i boken Djurens frigörelse (Peter Singer, 1975): "Den dag kan komma då övriga djur må erhålla de rättigheter som aldrig skulle kunnat undanhållas dem på annat sätt än genom tyranni. Fransmännen har redan upptäckt att hudens svärta inte utgör skäl att utan gottgörelse utlämna en människa till en plågoandes godtycke. En dag kanske det inses att antalet ben, hudens behåring eller avsaknaden av os sacrum (korsbenet) är lika otillräckliga skäl att utlämna en förnimmande varelse till samma öde. Vad skulle annars kunna känneteckna den oöverstigliga gränsen? Är det förmågan att tänka förnuftigt eller kanske förmågan att diskutera? Men en vuxen häst eller hund är ett ojämförligt mer rationellt liksom mer kommunicerbart djur än ett barn på en dag, en vecka eller t.o.m en månads ålder. Men anta att de vore annorlunda, vad skulle det spela för roll? Frågan är inte: Kan de kommunicera?, ej heller: Kan de tala? utan: Kan de lida?"

Man ska  självklart ta i beaktande att detta skrevs ned av Jeremy Bentham vid en tid då svarta slavar precis hade frigivits av fransmännen men i dom brittiska kolonierna fortfarande behandlades som vi idag behandlar djur.


Djurrätt - det nödvändiga alternativet

Med den här bloggen hade jag tänkt försöka skänka lite information om just djurrätt, vegansk kosthållning, etc, såväl som både inspirera nuvarande blandkostare att ändra till en vegansk/vegetarisk sådan, och inspirera dom som redan nu har en vegansk/vegetarisk kosthållning och livsstil.
Jag kommer även göra recensioner av böcker som rör djurrätt, djuretik och moralfilosofi (gällande djurrätt).
Det kommer även att komma upp information om kommande händelser inom frigörelse-/djurrättsrörelsen.

Hoppas att många kommer hitta hit och att bloggen leder till mycket diskution, debatt och inspiration.

Ha det fint alla!
 


RSS 2.0